Havet skickade upp röksignaler förra veckan. Låt oss höra.

Fredagen den 2 juli forsade en gasläcka väster om Mexikos Yucatanhalvön ut ur en undervattensrörledning, vilket ledde till en rasande eld på havets yta. 

Branden släcktes cirka fem timmar senare, men de ljusa lågorna som kokar upp till Mexikanska golfens yta är ytterligare en påminnelse om hur känsligt vårt havsekosystem är. 

Katastrofer som den vi bevittnade i fredags visar oss, bland många saker, vikten av att korrekt väga riskerna med att utvinna resurser ur havet. Denna typ av utvinning ökar exponentiellt, vilket skapar ytterligare påfrestningar på de kritiska ekosystemen som vi alla är beroende av. Från Exxon Valdez till oljeutsläppet BP Deepwater Horizon verkar vi ha svårt att lära oss vår läxa. Till och med Petróleos Mexicanos, mer känd som Pemex – företaget som övervakar den här senaste incidenten – har ett välkänt resultat av större olyckor vid sina anläggningar och oljekällor, inklusive dödliga explosioner 2012, 2013 och 2016.

Havet är vår jords livsstöd. Havet täcker 71 % av vår planet och är jordens mest effektiva verktyg för att reglera vårt klimat, rymmer växtplankton som är ansvariga för minst 50 % av vårt syre och rymmer 97 % av jordens vatten. Det ger en källa till mat för miljarder människor, stödjer ett överflöd av liv och skapar miljontals jobb inom turism- och fiskesektorn. 

När vi skyddar havet skyddar havet oss tillbaka. Och förra veckans incident har lärt oss detta: om vi ska använda havet för att förbättra vår egen hälsa måste vi först ta itu med hoten mot havets hälsa. Vi måste vara förvaltare av havet.

På The Ocean Foundation är vi oerhört stolta över att vara värdar 50 unika projekt som spänner över en mängd olika marina bevarandeinsatser utöver våra egna kärninitiativ som syftar till att ta itu med havsförsurningen, främja naturbaserade blåkollösningar och möta krisen med plastföroreningar. Vi agerar som den enda gemenskapsgrunden för havet, eftersom vi vet att havet är globalt och kräver att ett internationellt samhälle reagerar på framväxande hot.

Även om vi är tacksamma för att det inte blev några skador i fredags, vet vi att de fullständiga miljökonsekvenserna av denna incident, som så många som har inträffat tidigare, inte kommer att förstås fullt ut på decennier – om någonsin. Dessa katastrofer kommer att fortsätta att inträffa så länge vi försummar vårt ansvar som havsförvaltare och gemensamt erkänner den avgörande betydelsen av att skydda och bevara vårt världshav. 

Brandlarmet ringer; det är dags att vi lyssnar.