Havets hemligheter

Havet har en hemlighet.

Jag är väldigt lyckligt lottad som arbetar inom havshälsa. Jag växte upp i en engelsk kustby och tillbringade mycket tid med att titta på havet och undra över dess hemligheter. Nu jobbar jag på att bevara dem.

Havet är, som vi vet, avgörande för allt syreberoende liv, du och jag inklusive! Men livet är också avgörande för havet. Havet producerar så mycket syre på grund av havets växter. Dessa växter drar ner koldioxid (CO2), en växthusgas, och omvandlar den till kolbaserade sockerarter och syre. De är klimatförändringshjältar! Det finns nu ett brett erkännande av havslivets roll för att bromsa klimatförändringarna, det finns till och med en term: blått kol. Men det finns en hemlighet... Havsväxter kan bara dra ner så mycket CO2 som de gör, och haven kan bara lagra så mycket kol som de gör, på grund av havets djur.

I april, på Stillahavsön Tonga, fick jag möjlighet att presentera denna hemlighet vid konferensen "Whales in a Changing Ocean". På många Stillahavsöar stöder valar blomstrande turistekonomier och är kulturellt viktiga. Även om vi med rätta är oroade över klimatförändringarnas effekter på valar, måste vi också inse att valar kan vara en stor, stor allierad i kampen mot klimatförändringar! Genom sina djupdykningar, stora migrationer, långa livslängder och stora kroppar har valar en enorm roll i denna havshemlighet.

Världens första internationella "valbajs-diplomater” i Tonga, främja värdet av friska valpopulationer för att mildra globala klimatförändringar. LR: Phil Kline, The Ocean Foundation, Angela Martin, Blue Climate Solutions, Steven Lutz, GRID-Arendal.

Valar gör det både möjligt för havsväxter att dra ner CO2 och hjälper också till att lagra kol i havet. För det första ger de viktiga näringsämnen som gör att havsväxter kan växa. Valbajs är ett gödningsmedel som för näring från djupet, där valarna äter, till ytan, där växter behöver dessa näringsämnen för fotosyntes. Migrerande valar tar också med sig näringsämnen från högproduktiva födoområden och släpper ut dem i det näringsfattiga vattnet i valarnas häckningsplatser, vilket ökar tillväxten av havsväxter över havet.

För det andra håller valar kolet låst i havet, borta från atmosfären, där det annars skulle kunna bidra till klimatförändringarna. Små havsväxter producerar kolbaserat socker, men har en mycket kort livslängd, så de kan inte lagra kolet. När de dör frigörs mycket av detta kol i ytvatten, och kan omvandlas tillbaka till CO2. Valar, å andra sidan, kan leva i över ett sekel, livnära sig på näringskedjor som börjar med sockret i dessa små växter, och ackumulerar kolet i deras enorma kroppar. När valar dör livnär sig djuphavslivet på deras kvarlevor, och kolet som tidigare lagrats i valarnas kroppar kan komma in i sediment. När kol når djuphavssediment är det effektivt låst och kan därför inte driva på klimatförändringar. Detta kol kommer sannolikt inte att återvända som CO2 i atmosfären, potentiellt under årtusenden.

Kan skydd av valar vara en del av lösningen på klimatförändringarna? Foto: Sylke Rohrlach, Flickr

Eftersom Stillahavsöarna bidrar med en liten bråkdel till utsläppen av växthusgaser som driver klimatförändringarna – mindre än hälften av 1 %, för Stillahavsöarnas regeringar, är det en praktisk åtgärd att säkra välbefinnandet och bidraget till ekosystemet som valarna tillhandahåller som en kolsänka kan hjälpa till att ta itu med hotet om klimatförändringar mot människor, kultur och mark i Stillahavsöarna. Vissa ser nu en möjlighet att inkludera bevarande av valar i sina bidrag till FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), och stödja uppnåendet av FN:s mål för hållbar utveckling (SDG), både för havsresurser (SDG 14) och för åtgärder mot klimatförändringar (SDG 13).

Knölvalar i Tonga står inför hot från klimatförändringar, men kan också bidra till att minska effekterna av klimatförändringar. Foto: Roderick Eime, Flickr

Flera Stillahavsöländer är redan ledande inom valskydd, efter att ha förklarat valskyddsområden i sina vatten. Varje år umgås, häckar och föder enorma knölvalar i Stillahavsöns vatten. Dessa valar använder migreringsvägar genom det öppna havet, där de inte är skyddade, för att ta sig till sina ätplatser i Antarktis. Här kan de tävla om sin primära födokälla, krill, med fiskefartyg. Antarktisk krill används främst i djurfoder (vattenbruk, boskap, husdjur) och för fiskbete.

Med FN denna vecka som värd för den första havskonferensen om SDG 14, och FN:s process för att utveckla ett rättsligt avtal om biologisk mångfald på öppet hav som pågår, ser jag fram emot att stödja Stillahavsöarna för att uppnå sina mål att erkänna, förstå och säkra valarnas roll för att minska klimatförändringarna. Fördelarna med detta ledarskap för både valar och Stillahavsöbor kommer att sträcka sig till människors och havets liv globalt.

Men havets hemlighet går mycket djupare. Det är inte bara valar!

Mer och mer forskning kopplar havets liv till de kolavskiljnings- och lagringsprocesser som är avgörande för havets kolsänka, och för att livet på land ska klara klimatförändringarna. Fiskar, sköldpaddor, hajar, till och med krabbor! Alla har roller i denna intrikat sammankopplade, föga kända havshemlighet. Vi har knappt skrapat på ytan.

Åtta mekanismer genom vilka havsdjur stödjer havets kolpump. Diagram från Fisk kol rapport (Lutz och Martin 2014).

Angela Martin, projektledare, Blue Climate Solutions

Skribenten vill tacka Fonds Pacifique och Curtis och Edith Munson Foundation för att ha möjliggjort produktionen av rapporten om Stillahavsövalar och klimatförändringar, och, tillsammans med GEF/UNEP Blue Forests Project, stödja närvaro vid Whales in a Changing Ocean konferens.

Användbara länkar:
Lutz, S.; Martin, A. Fish Carbon: Utforska koltjänster för marina ryggradsdjur. 2014. GRID-Arendal
Martin, A; Barfota N. Valar i ett förändrat klimat. 2017. SPREP
www.bluecsolutions.org