The Ocean Climate Nexus

Idag ansluter sig USA igen till Parisavtalet, det globala åtagandet att bekämpa klimatförändringen genom nationella och samarbetande internationella åtgärder. Det kommer att lämna endast sju nationer av 197 som inte är parter i avtalet. Att lämna Parisavtalet, som USA anslöt sig till 2016, var delvis ett misslyckande att inse att kostnaderna och konsekvenserna av passivitet vida skulle överstiga kostnaderna för att hantera klimatförändringarna. Den goda nyheten är att vi går tillbaka till avtalet bättre informerade och rustade för att göra de nödvändiga förändringarna än vi var tidigare.

Medan mänskliga störningar av klimatet är det största hotet mot havet, är havet också vår största allierade i kampen mot klimatförändringarna. Så låt oss börja arbeta för att återställa havets egen förmåga att absorbera och lagra kol. Låt oss bygga kapaciteten för varje kust- och önation att övervaka och designa lösningar för deras lands vatten. Låt oss återställa sjögräsängar, saltmarker och mangroveskogar och på så sätt skydda kustlinjerna genom att dämpa stormfloder. Låt oss skapa jobb och nya ekonomiska möjligheter kring sådana naturbaserade lösningar. Låt oss sträva efter havsbaserad förnybar energi. Låt oss samtidigt minska koldioxidutsläppen från sjöfarten, minska utsläppen från havsbaserade transporter och använda ny teknik för att göra sjöfarten mer effektiv.

Det arbete som krävs för att uppnå målen i Parisavtalet skulle fortsätta oavsett om USA är part i avtalet eller inte – men vi har en möjlighet att använda dess ram för att främja våra kollektiva mål. Att återställa havets hälsa och överflöd är en vinnande, rättvis strategi för att mildra de värsta effekterna av klimatförändringarna och stödja allt havsliv – till gagn för hela mänskligheten.

Mark J. Spalding på uppdrag av The Ocean Foundation